Politiska vildar sätter fokus på vår sårbarhet

Politiska vildar kan få avgörande makt i riksdagen. Detta samtidigt som Sverige redan idag utsätts för påverkan från främmande makt, desinformation och försök att påverka demokratiska processer, skriver Axel Lagerbielke.

Ett fåtal politiska avhopp ska inte kunna förändra maktbalansen i Sverige. Ändå är det precis så det svenska systemet fungerar i dag. Debatten om politiska vildar handlar därför om något större än kvittningssystem och parlamentariskt spel. Den handlar om vem som faktiskt äger väljarnas mandat men också om hur sårbart Sverige blir i en tid präglad av politisk påverkan, desinformation och ökade säkerhetshot.

I dag kan en riksdagsledamot lämna sitt parti och ändå behålla sin plats i riksdagen. Formellt är mandatet personligt. Men i praktiken röstar de flesta på ett parti, ett regeringsalternativ och en politisk riktning, inte på enskilda namn långt ner på valsedeln. Ändå kan politiska vildar plötsligt få ett avgörande inflytande över regeringens möjligheter att styra landet. Det är precis vad den senaste tidens debatt visat.

I ett redan splittrat parlamentariskt läge blir detta extra problematiskt. Några få avhoppade ledamöter kan påverka viktiga omröstningar och få större inflytande än väljarna rimligen avsett.

Självklart måste en ledamot kunna lämna ett parti av ideologiska eller etiska skäl. Men frågan är om mandatet då verkligen fortsatt ska följa individen, trots att väljarna främst röstat på partiets politik.

Men frågan handlar inte bara om parlamentarisk ordning. Det finns också en säkerhetsdimension som diskuteras alldeles för lite. Sverige befinner sig i en tid där Säpo och MSB varnar för påverkan från främmande makt, desinformation och försök att påverka demokratiska processer. I ett sådant läge blir system där enskilda mandat kan få oproportionerligt stor betydelse också en sårbarhetsfråga. Det perspektivet saknas nästan helt i debatten.

Kanske är det därför dags att diskutera om mandatet i större utsträckning borde tillhöra partiet. Om en ledamot lämnar sitt parti skulle platsen kunna gå vidare till nästa person på valsedeln. Det handlar inte om att tysta avvikande röster. Det handlar om att värna väljarnas intentioner, stabilitet och förtroendet för demokratin.

Om Sverige menar allvar med att skydda väljarnas vilja och stärka förtroendet för demokratin kan frågan inte längre skjutas på framtiden. Inför valet 2026 borde detta vara en av de viktigaste demokratifrågorna i svensk politik.

Axel Lagerbielke